Från en förtvivlad och sörjande mamma har kommit en kommentar om självmorden på svenska häkten (tolv stycken 2007) i ett tidigare inlägg om att dom bara ljuger och bluffar i Stugan i Skogen.
Jag är mamma till den 39-åring kriminalvården pressade att ta sitt liv på häktet i Malmö. Måndag den 20 juli 2009 är det precis två år sedan det hände.
För de flesta har denna tid förflutit normalt, i allt vad människor företar sig, med familj, arbeten, semestrar, födelsedagar, storhelger osv. För mig har tiden stannat.
Jag har frusit fast och befinner mig fortfarande i chock enligt min läkare. För att påbörja mitt sorgearbete behöver jag hjälp med all fakta kring min sons död. Jag lever i mitt eget lilla fängelse hemma, oförmögen att röra mig fritt i min egen stad; jag bor nära det häkte där det hände. Jag vill ha upprättelse för min son Mikael och för det lidande Mikael och min familj utsatts för.
Detta är fakta som polis, kriminalvård, åklagare, sjukvård m.fl. nekar mig eftersom deras enda mål är att mörklägga.
Mikael, min son, var inte våldsbenägen, var en stor barn- och djurvän, hade inte en enda ovän i hela sitt liv, ihågkommen som den som alltid ställde sig på de svagas sida, en fantastisk humor och värme som fortfarande lockar fram både skratt och tårar. Han hade aldrig visat tecken på självmordsbenägenhet och det finns ingen på vare sig mammas eller pappas sida heller. I omkring två år byggde han vid sidan om sitt arbete på ett stort hus nätter och helger för sig och sin lilla familj. ”Mitt leva och dö hus” brukade han med både allvar och skämt säga.
I slutet på april 2007 skulle han ha nästan exakt tre månader kvar att leva. Ett franskt företag, Sanofi Aventis, är skandalomsusat både i Europa, USA m.fl. p.g.a. dess oseriösa hantering av läkemedelstillverkning/försäljning mm.)
Mikael som var webbdesigner, hade liksom hundratals andra runt om i världen haft en plagierad skyddad produkt för försäljning på sin hemsida (enligt den undersökning jag gjort har det visat sig att både Mikael och “kunder” blivit lurade på något som var lika verksamt som sockerpiller) och enligt svensk polis var Mikael misstänkt för ett brott som inte var olagligt i Sverige. Fransk polis hade pingat några datorer, bl.a. Mikaels.
En tidig morgon i april omringar en insatsstyrka Mikaels hus (huset är omgärdat av stora öppna landområden tillhörande huset/gården). En ringsignal, sedan bryter man upp ytterdörren, stormar in med full mundering och dragna vapen. Den första man påträffar är mitt sovande barnbarn som chockad blir tillfrågad om vem som finns i huset. Livrädd svarar barnbarnet: mamma och pappa i sitt sovrum på ovanvåningen. Dom rusar upp, kastar upp dörren och drar med sig Mikael. Det skulle bli sista gången sonen skulle få se sin pappa.
En sista bild där dom drog iväg med pappan som han vore en mördare, terrorist, landsförrädare. Nästa gång blev på bårhuset. Anhållen – fick inte ringa advokat – häktningsförhandling – franska företaget vill ha honom utlämnad för bedrägeri – häktad med fulla restriktioner – två mycket korta förhör med fransk polis på tre månader. – Mikael faller ner i en psykos.
Skriver ett brev till mig att hans psyke inte kommer att klara av ett utlämnande till Frankrike. Om det blev så skulle han ta sitt liv. Jag slog omedelbart larm. Mikael “förbereder” sig, sitter i cirka två månader och skriver på sitt avskedsbrev.
Varje dag i tre månader ropade han förgäves efter hjälp.
Här är de som visste, de som blev informerade: sjuksyster, läkaren, kriminalvårdarna, häkteschefen, diakonissan, förhörsledaren, advokaten, åklagaren (läste dessutom alla in och utgående brev, samt att jag berättat för honom) professor i rättspsykologi, domare i hovrätten över Skåne-Blekinge, m.fl., m.fl.
Den 17 juli 2007 sätter sig tre domare vid hovrätten (då har åklagaren, advokaten och alla för Mikael viktiga personer lämnat allt och gått på semester) och dömer på handlingarna. Mikael och hans advokat hade begärt öppen förhandling!
På bordet har dom ett läkarutlåtande från professorn i rättspsykologi som säger: ”Om Mikael blir utlämnad till Frankrike, säger han att han kommer att ta sitt liv och detta måste tas på absolut största allvar”. En av tre domare hade reserverat sig, samtliga sökte vägledning i målet.
I regeringens proposition om utlämnande av svenska medborgare finns ett stycke som säger: om det är fara för hans eller hennes liv och hälsa finns möjlighet att skjuta upp ärendet. EN DOM OM UTLÄMNANDE FATTAS OCH SKRIVS PÅ!
Min fråga till chefsåklagaren om hur man tänkt och varför, blev besvarad med att det visste dom inte!
Domen blir faxad till advokaten som ”för sent” får den efter sin semester. Ett ex. skickas till häktet. Fredag den 19 juli 2007 lämnar en kriminalvårdare in domen till Mikael.
Natten till lördagen den 20 juli river Mikael ett lakan och hänger sig i gångjärnet till toaletten i den cell kriminalvården kallade hans bostadsrum.
I internutredningen står att läsa: ”kriminalvårdare [namn] som fann den intagne hängande, gjorde bedömningen att han var död. Kriminalvårdare [namn] blev inte nämnbart berörd och kunde fortsätta sin arbetsdag som vanligt!”
Jag anmäler och tillsammans med kaliber på SR och Göran Bodins hjälp dras en utredning igång. Svar: kommunikationsbrist!
I mars i år får jag veta att personalansvarsnämnden PAN har väckt åtal om tjänstefel till internationella åklagarkammaren i Malmö.
Jag har fortfarande inte hört någonting. Vid telefonkontakt med ovan nämnda organ/personer har jag blivit synnerligen illa bemött. Lurar har kastats på, utlovade möten/samtal har uteblivit, utskälld och förnedrad och hänvisad till informationschef om det är något jag vill.
Vid ett telefonsamtal blev jag utskälld för att jag bandat ett samtal med sjuksyster som i ”förtroende” avslöjade för mig att dom VISSTE.
Ett öppet brev till generaldirektör Lars Nylén skickat för ett år sedan har jag fortfarande inte fått svar på. Liksom ett utlovat möte med åklagarkammaren.
Här finns flera som är vållande till annans död och INGEN träder fram för att ta sitt ansvar.
Efter ”dammsugning” av information dagligen i två år, har jag utan någon som helst tvekan kunnat konstatera att svenska polisen och rättsystemet är korrupt.
Jag ser gärna att min berättelse här sprids/länkas till så många som möjligt. Tack för att jag fick göra mig hörd.
En mamma i djupaste sorg och förtvivlan
med två barn – ett på jorden och ett i himlen.
